Sök
  • Johannes Enarson

Öppet brev till bibeltrogna väckelsekristna i Sverige



Detta brev tar upp huvudpunkter om motståndet mot den kommande ”Nordens Kallelsestund” i Solnahallen 13-15 mars, 2020. Det behandlar också viktiga fakta om den ekumeniska rörelsen SKR, samt en appell till alla bibeltrogna väckelsekristna i Sverige.


Detta brev kommer självfallet att dissekeras och kommenteras, men jag ber kritiker att visa tillbörlig respekt och hänvisa läsare hit för att de ska kunna bedöma det i sin helhet.


Händelseförloppet

Följande är viktiga nyckelpunkter i det senaste dramatiska händelseförloppet inför bönerörelsen Sverige 7:14:s bönekonferens i Solnahallen 13–15 mars, ”Nordens Kallelsestund.”


1. Sedan januari 2019 har Sverige 7:14:s offentliga profil varit, “en bedjande gräsrotsrörelse, fristående från SKR och påvens inflytande, som ropar till Gud för Sveriges räddning utifrån löftet i 2 Krönikeboken 7:14.”


2. Det första videoprogrammet 2018 som bidrog till bönerörelsens början, inkluderade en känd uppmaning om att Kristi kropp i Sverige behövde göra bättring för hur man behandlat Jimmie Åkesson. Det sista av Sverige 7:14:s fyra bönemål har varit ”Ett enat, konservativt block i riksdagen som får egen majoritet och bildar en stark, sverigevänlig regering på judekristen värdegrund, med familjen i centrum, som välsignar Israel.”


Det är också väl känt att Sverige 7:14 tror att Gud vill använda SD som del av det konservativa blocket tillsammans med KD och M. Samtidigt betonar bönerörelsen att inget politiskt parti är Sveriges räddning utan att förutsättningen är omvändelse i församlingen. Förkrosselse och omvändelse till lydnad för Guds Ord är därför det primära temat för samlingen i Solnahallen.


Dessa två nyckelpunkter är inga nyheter och har behandlats offentligt och utförligt.


3. På en ledarsamling inför den Nordiska Bönekonferensen i Solnahallen sa Lars Enarson mycket tydligt i sitt tal att ”Ekumenik är inte av Gud, varken gammal eller ny.” Medan köttslig splittring utgör ett dike, utgör motsatt dike en falsk och mänskligt organiserad enhet som heter ”ekumenik” (till skillnad från Andens sanna enhet).


Undervisningen om ”Sann eller falsk enhet” fick stort gehör från konferensens ledare. Redan 2006 hade Lars Enarson slagit larm om den nya ekumeniken under rubriken "Rom eller Jerusalem!" samt skrivit en bok som varning. Han hånades på den tiden för att "svamla" om att Ulf Ekman skulle konvertera till katolicismen. I stort sett inte en enda kristen profil höll med. "Vi har fullt förtroende för Ulfs nya linje," sa man då. Denna viktiga punkt utvecklas mer längre ner.


4. I konferenstidningen som utkom inför samlingen i Solnahallen, nämnde Lars Enarson i sin artikel om “Sann eller falsk enhet” Sveriges primära ekumeniska rörelse “Sveriges Kristna Råd” (SKR) som ett exempel på falsk enhet som Gud dömer.


I artikeln förekom SKR:s egen pr-bild med samtliga samfundsledare. Ledarna för pingst och trosrörelsen poserar i gemensam tillbedjan med företrädare för Mariadyrkan, homosexuell vigsel, liberalteologi och stark anti-Israel aktivism.


5. Det blev nu allmänt känt att konferensens tidning nämner SKR som ett exempel på falsk enhet. SKR:s frikyrkliga representant i SKR:s högsta Presidium, som också är medlem i SKR:s styrelse, samt föreståndare för Pingst FFS kontaktade då pastor Lennart Torebring och evangelist Birger Skoglund och meddelade att han upplevde att konferensens uppsåt var “splittrande” och förvarnade om att han skulle ”agera” i fråga om konferensen. Problemet gällde primärt kritiken mot SKR.


Pingströrelsens tidning Dagen publicerade kort därpå en artikel i tydlig kritik mot konferensen. Vi vet inte om det fanns någon samverkan mellan Pingsts föreståndare och Dagen i sammanhanget.


6. Efter artikeln valde Torebring och Skoglund att inte längre medverka i konferensen och var tydliga med att att de inte stod för kritiken mot SKR. Pingsts föreståndare välkomnade steget som ”Ett fint tecken på Andens enhet.”


Ett drev av artiklar mot konferensen följde i Dagen, där man också uttryckte sin chock över konferenstidningens kritik mot SKR. Det må ha varit en chock men det är ändå förvånansvärt med tanke på bönerörelsens tydliga profil gentemot SKR och även med tanke på den ledarsamling inför konferensen där Lars Enarson klart förklarade att ekumenik inte är av Gud, samt att SKR är Sveriges primära ekumeniska organisationen.


7. Sverige 7:14 gjorde då ett offentligt uttalande: “Efter påtryckningar från SKR och en artikel i tidningen Dagen har pastor Lennart Torebring och evangelist Birger Skoglund beslutat att inte medverka i den Nordiska Bönekonferensen i Solnahallen 13-15 mars. Vi beklagar detta.”


“Den Nordiska Bönekonferensen kommer att hållas som planerat i stor enighet inom de övriga i ledningsgruppen och tillsammans med ledare från de andra nordiska länderna. Vi är fulla av tro och förväntan på vad Gud kommer att göra. Väl mött i Solnahallen!”


Vårt uttalande att avhoppen skedde ”Efter påtryckningar från SKR” får läsarna själva bedöma utifrån beskrivningen ovan av händelseförloppet. Vi är medvetna om att andra bestrider detta och vi kommenterar inte några motiv till varför någon valde att hoppa av. Vi önskar Pingst, WAO Church och trosrörelsen framgång för Guds rike, samt frihet från alla kompromissande enhetssträvanden.


Som Lars Enarson sagt i samma konferenstidning, är Sverige 7:14 inte heller emot någon annan bönerörelse i landet utan tackar Gud för dem alla. Men när Gud kallar måste man svara ja på kallelsen och göra det han manar till. Vi behöver lära oss att bejaka, stödja och uppmuntra varandra i våra olika kallelser, utan att försöka styra eller kontrollera. Det är Guds verk det handlar om, inte vårt eget. Det är bara han som har rättighet att bestämma över sitt verk.


Viktigt om Sveriges kristna råd (SKR)

Bibeltrogna väckelsekristna bör vara medvetna om två viktiga aspekter (bland många) av SKR.


1. SKR:s primära utgångspunkt och arbetsplan är Charta Oecumenica som bl. a. står för a) respekt och förståelse för alla Romersk-katolska kyrkans läror, b) för enhet i Europa och emot varje försök att missbruka religion och kyrka för “nationalistiska ändamål”, c) för dialog och samarbete med islam och även andra religioner. Dokumentet är ett “icke-bindande” arbetsdokument som enbart utgör riktlinjer, vilket man dock förbinder sig att följa i samtal och dialog. Charta Oecumenica genomsyrar hela SKR:s ekumeniska arbete.


2. Viktigt i SKR är deras betydande arbete för EAPPI. Bakom vackra fraser har EAPPI äran att vara en av hela kristenhetens mest pro-Palestinska och effektiva anti-Israel aktivister. De står nu åtalade i Israel för åtskilliga brott. I journalisten Tenenboms avslöjande bestseller “Catch the Jew” (Geffen, 2015) förekom även EAPPI i den häpnadsväckande och skrämmande trenden av Europas antisemitiska aktivism i Israel.


För de som stöder ekumenik och inte förstår Guds syn på Israel är SKR naturligtvis inget problem. Men för väckelsekristna som kan sin Bibel kan ovan och många fler allvarliga aspekter nämnas.


Ett avgörande val mellan två vägar

”Hör på! Profeterna lovar med en mun lycka åt kungen. Låt det du säger stämma överens med vad de har sagt och lova också du lycka.” Men Mika svarade: ”Så sant Herren lever, det Herren talar till mig ska jag säga honom” (1 Kung 22:13-14).

Jag uppmanar alla att läsa Lars Enarsons andliga analys av varför SKR:s ekumenik är ett sådant skadligt hinder för församlingen och Sverige, ”SKR - ett hinder för väckelse och upprättelse”. Den behandlar bl a Romersk-katolska kyrkans, EU:s och FN:s andliga inflytande i Sverige.


Jag uppmanar också läsaren att bedöma bönerörelsen Sverige 7:14 och Lars Enarsons varningar för SKR utifrån följande erfarenhet:


Som gammal vän konfronterade Lars Enarson Ulf Ekman redan 2005, då de flesta inte anade någonting om Ulfs nya ekumeniska linje. När Ekman efter flera varningar vägrade lyssna, slog Lars Enarson larm om den nya ekumeniken. Han hånades på den tiden för att "svamla" om att Ulf Ekman skulle konvertera till katolicismen. Nästan ingen kristen profil höll med och pastorers motstånd var närmast kompakt. ”Vi har fullt förtroende för Ulfs nya linje,” sa man då. Samtidigt förnekade LO och Ulf Ekman bestämt att de hade en ”ny linje”. Lars Enarsons varningar hade inflytande på bloggen Aletheia och det är möjligt att bloggen var den enda konkreta orsaken till att Ekman inte fick med sig hela trosrörelsen ännu längre på tåget mot Rom.


Det blev chock och förvirring när Ulf Ekman konverterade till Romersk-katolska kyrkan 2014. Det kom sedan i dager att Ulf redan 2004 hade börjat ändra uppfattning. Han meddelade att hans konvertering var konsekvensen av budskapet han förmedlat genom Livets Ord de senaste åren i sina böcker ”Andliga rötter” och ”Urgamla stigar”. Joakim Lundqvist menade att medan LO skulle förbli en evangelikal församling, var Ulf Ekmans konvertering till Romersk-katolska kyrkan ledd av Guds Ande. Alltför många kristna profiler välsignade Ekmans steg. Andra fortsatte att förbli förbluffade.


Vem hade rätt i sin profetiska varning till Sverige och vågade säga det som var obekvämt?


Nu står bibeltroende kristna återigen inför ett avgörande val: Vilken profetisk röst kommer man att ha förtroende för utifrån Guds Ord och Ande? Den växande fria bönerörelsen eller det frikyrkliga etablissemanget i en av världens mest avkristnade länder?


Jag förväntar mig att frikyrkoelitens motstånd (eller tystnad) kommer att vara närmast kompakt mot bönerörelsen Sverige 7:14, mot bönesamlingen i Solnahallen och mot Lars Enarsons varningar om falsk enhet genom SKR. Man kommer att förneka, tekniskt bortförklara, obfuskera, debattera, porta, tysta, ignorera, förlöjliga och varna i ytterligare tio år framöver, precis som man gjorde under Ulf Ekmans sista årtionde på LO.


Församlingen behöver inte fler artikel-drev och har inte råd med tio år till av meningslös debatt. Tiden är knapp och Sverige är i ett allvarligt andligt och politiskt läge. Somliga nedtonar Sveriges allvarliga situation men bibeltrogna väckelsekristna kan själva avgöra hur de bedömer läget i landet och vad man anser om Sverige 7:14:s profetiska analys. Vårt mål är inte att gå till personangrepp utan att lyfta fram sanningen och ta den andliga bönekampen för Guds kallelse på Norden. Samtidigt måste de ledare som stolt profilerar i ekumeniken oundvikligen ta ansvar inför Gud och kristenheten för sitt agerande.


Bibeltrogna kristna i Sverige behöver välja vilken röst de kommer att lyssna på och ha förtroende för.


Ska man lyssna på Dagen, “Sveriges största tidning på kristen grund”? Dagen är kanske intressant för den som vill diskutera homosexuell vigsel eller hur yoga bäst kan kombineras med Jesus. Redaktionens vinkling har samma färg som loggan och kommer att stå emot allt de anser ”högerkristet.”


Ska man hellre lyssna till majoriteten av frikyrkoeliten? Stefan Swärd är nog ganska representativ för frikyrkans ledning i stort. Han skrev på sin blogg 2018: “Jag föreslår att kristna SD-vänner bildar en egen kyrka. Där man kan be sina tacksägelse och lovsångsböner till Jimmie och Trump. Enarson kan förslagsvis vara biskop i den kyrkan.” (”Kristna SD-vänner bör bilda en egen kyrka med Enarson som biskop” Stefan Swärd aug 1, 2018, se även David Nyström, ”En draksådd i kristenheten”, alla dagar nära 6 sep 2015.)


Swärd stod inte upp emot den nya ekumeniken under Ekman, han tonar ner allvaret i läget i dagens Sverige, avfärdar Lars Enarsons kritik mot SKR och varnar mest för högerextremism. Sann högerextremism är naturligtvis förkastlig, men att den utgör det största hotet i Sverige idag är verklighetsfrånvänt.


Vi tackar Gud för vad vår käre broder Swärd gjort emot abort genom åren! Men genom Swärds upprepade pastorsupprop mot SD under två valrörelser, har han själv möjligtvis berövat Sverige vår enda chans att förändra svensk abortlagstiftning under vår livstid.


Uppenbarligen hade Swärd föredragit Clinton före Trump som president i USA. Men March for Life i USA hade år 2018 mer än en halv miljon anhängare i Washington DC, Trump har insatt flera viktiga domare som kan hjälpa abortfrågan och han blev den förste amerikanske presidenten att tala vid March for Life i år. Samtidigt hade ”Marsch för livet” 2019 i Stockholm endast ett par hundra katolska ungdomar och Livsval möter rädsla i många kyrkor.


Swärd anser sig vara en sansad Israelvän, men beslöt att samarbeta med Sveriges ledande kristna anti-sionist och ersättningsteolog Micael Grenholm för att skriva den vilseledande boken Jesus var också flykting. Ja, tyvärr är ovan exempel alltför representativ för det frikyrkliga etablissemanget.


Vi tackar Gud för alla de många underbara syskon och kristna ledare som kämpar troget i Sverige. Samtidigt ligger det en oerhörd andlig rädsla och bundenhet över församlingen som måste brytas.


Som sagt, Sverige har inte råd med tio år till i en ekumenisk öken. Välj idag och stå frimodigt stark! Var är de andliga vikingarna Kjell Sjöberg talade om? Det finns fortfarande en nådens kallelsestund kvar för Nordens länder, men tiden är kort.


Jag hoppas vi ses i Solnahallen,

Johannes Enarson

#Sverige714


#NordensKallelsestund #Solnahallen #SKR #ekumenik #pingst #trosrörelsen #RomerskKatolskaKyrkan #UlfEkman #Dagen #EAPPI #Sverige #Israel #SD #JimmieÅkesson #svpol #Torebring #Skoglund #frikyrkan

7285 visningar14 kommentarer

Stöd Sverige 7:14

SWISH 070-551 6965

BG 609-2316 TWI Skandinavien

Copyright © 2019