Sök
  • Lars Enarson

Profetord till Norden - Claes-Göran Bergstrand

Uppdaterad: feb 18


I 38 år har Gud gång på gång kallat till omvändelse men vi har inte lyssnat. Det visar Claes-Göran Bergstrand i en historisk genomgång av förnyelsekonferenser som hållits för Sverige och Norden under de senaste 38 åren. Vår bön är att Guds folk denna gång i Nordens Kallelsestund kommer att höra det Gud säger och omvända sig. Det är intressant att Israels barns ökenvandring varade i 38 år. Likaså hade mannen vid Betestadammen inte kunnat gå på 38 år när Jesus botade honom.

Då jag fick frågan om jag ville vara med och stödja en Nordisk Bönekonferens i Stockholm den 13-15 mars 2020 bad jag under några veckor för att söka ett svar från Herren. När jag bad påmindes jag flera gånger om händelser jag tidigare varit med om då det gällt Guds rike i Norden.


Redan 1974 var jag med i ledningsgruppen för en av de största kristna ungdomskonferenser som varit i Stockholm, kallad Nordisk Jesusfestival. Den pågick under tio dagar i augusti med 5 000 deltagare i Humlegården och 10 000 i Kungsträdgården. Därefter var jag med i olika konferenser i Norge och Finland på 70- och 80-talen.


Katarina kyrka 1981

En händelse som jag påmints om är den Allkristna konferensen i Katarina kyrka i Stockholm 19-21 januari 1981. Konferensen präglades av heligt allvar och förkunnelsen manade till omvändelse och bättring bland Guds folk. Om inte detta fick ske skulle den karismatiska förnyelsen, som pågått under 70-talet, stanna upp. Pastor Sven Nilsson i Örebro var den som tydligast förmedlade detta budskap. Han utgick ifrån bibelordet i Hosea 6:1-3, ”Kom låt oss vända om till Herren”. ”Det vi kallat ”förnyelse” har från Guds sida varit avsett som en väckelse för Guds folk. Och en väckelse är alltid en kallelse till omvändelse, konstaterade han. Vi har upplevt väckelse, men Gud väntar på vår omvändelse. Utan omvändelse blir det heller ingen fortsättning i förnyelsen, slog han fast. Då Sven frågade Gud, vad det var Han ville att vi skulle omvända oss ifrån fick han följande svar: ’Det religiösa väsendet och denna tidsålders väsende.’”


Med facit i hand vet vi att Guds folk inte har gensvarat på denna Guds kallelse, utan man har fortsatt i stor utsträckning att leva ett bekvämt kristet liv. Vi behöver omvända oss och söka Herren om vi ska kunna mottaga en väckelse som går på djupet bland Guds folk.


Triumftåget 1984

En annan händelse som jag blivit påmind om är ”Triumftåget genom Sverige 1984” som var en del i ett större internationellt sammanhang. En vision hade ”fötts fram” av bland andra Kjell Sjöberg, Johannes Facius Danmark, Kjell Halltorp Norge och Lance Lambert Israel, som innebar att kristna skulle föra en bönefackla från jordens fyra hörn upp till Jerusalem för att där sammanstråla vid 1984 års kristna lövhyddofest.


Triumftåget 1984. I bild från vänster: Rune Brännström, piloten, Lars Enarson, Claes-Göran Bergstrand, Kjell Halltorp, Rolland Smith, Johannes Facius, Kjell Sjöberg och Sven Nilsson.

Det föll på oss i Skandinavien att föra bönefacklan från Nordens yttersta hörn ner genom Europa och vidare till Jerusalem. Vi var ett team med åtta deltagare, Kjell Sjöberg, Sven Nilsson, Kjell Halltorp, Johannes Facius, Rolland Smith, Lars Enarson, Rune Brännström och jag, som måndagen den 30 januari 1984 flög i ett privatplan från Arlanda till Hammerfest i Nordnorge, en av världens nordligaste städer. Under två dygn hade vi fem möten i Frälsningsarmélokalen tillsammans med kristna på orten. Temat var ”En ny dag över Norden” vilket vi upplevde att Guds Ande gav gensvar till. Vi var frimodiga i tron att 1984 skulle bli ett genombrottsår för Guds rike som aldrig tidigare eftersom bön alltid varit födelseplatsen för allt Guds verk. Vi hade fått bibelordet: ”Men synes icke redan skenet? Strålande visar han sig ju mellan skyarna, där vinden har gått fram och sopat dem undan. I guldglans kommer han från norden. Ja, Gud är höljd i fruktansvärt majestät.” (Job 37:21-22; övers. 1917).


Ett motiv för böneresan var att Herrens Ande, genom kreativ lovsång och tillbedjan, skulle tända en stark hänförelse till Jesus Kristus bland kristna i Sverige. Flera hade haft syner då man bett för Triumftåget. Någon hade sett Jesus som Härlighetens Herre klädd i en böljande blå mantel. Han svepte fram över landet i stor härlighet, omgiven av himmelsk strålglans, med makt och myndighet och i eld. Han var triumferande, med skördeänglar stående med skäror i bakgrunden beredda för sitt skördearbete. En annan hade sett en landningsbana på ett flygfält som låg i mörker, och som lystes upp av många lanternor på båda sidor om banan. Förklaringen av synen var att församlingar ska vara som en ”landningsbana” där lysande lanternor är triumferande kristna, redo att välkomna Kung Jesus tillbaka till jorden.


På Karmelberget i Israel 1986

Det finns en obruten boja av självtillräcklighet, stolthet, hårdhet och kärlekslöshet kvar...

Jag har också blivit påmind om en speciell Israelsresa tiden 18 mars till 1 april 1986, som arrangerades av Förebedjare för Sverige och Prophetic Word Ministries (PWM).


Första veckan samlades internationella ledare med profetisk tjänst på Karmelberget från 40 länder.


Juristen Daniel Allén från Jakobstad i Finland var med på Karmel och han beskrev senare sin upplevelse: ”Redan före konferensen talade 1 Kor. 13:1-3 till mig på ett sätt som troligtvis berör hela Norden och kristenheten där. … Det har att göra med splittringen och dess orsaker. Det finns en obruten boja av självtillräcklighet, stolthet, hårdhet och kärlekslöshet kvar, som förorsakar klyftor mellan t ex karismatiska kretsar (talar både änglars och människors tungomål) profetrörelsen (har profetians gåva) trosrörelsen (kan flytta berg) livsstilskristendomen (delar ut allt vad jag äger) och den pietistiska riktningen med självförnekelse och späkning (låter bränna sig på bål). …


Jag tror att Gud vill upprätta Norden genom att binda kristenheten samman i kärlek, agape från Gud själv. Den skall bryta ned våra prestationsmönster, vår exploatering av det Gud gett oss, vår narcissism. När vi lägger ner våra egna verk och ger utrymme åt varandra kommer Herren att bryta igenom på ett nytt sätt. Men vi måste lära oss ödmjukhetens väg, kärlekens språk, om vi skall kunna bli de ’andliga vikingar’ som Gud planerat. (Ef. 3:17-19). … Må Gud rensa bort allt som dämmer upp hans flöden i Norden. Må han ge oss den förkrosselse som erfordras för att hela Kristi Kropp skall frigöras i Norden.”


Daniel Alléns upplevelse speglar väl den atmosfär av förkrosselse som rådde i samlingen på Karmel och som också fortsatte i den efterföljande bönekonferensen i Jerusalem. Men det blev ingen uppföljning efter denna konferens heller. Snarare blev splittringen djupare då Guds folk gick tillbaka till ”köttgrytorna” för att bevaka sina revir.


All Nations Convocation i Jerusalem 1998

1998 var jag ledare för en skandinavisk grupp av bedjare vid den årliga bönekonferensen All Nations Convocation i Jerusalem. Vid ett tillfälle då jag sökte Gud i bön på mitt hotellrum hade jag en syn. Jag såg en stor jordglob med Jerusalem i centrum varifrån det utgick som kroppsliga blodådror runt om hela globen. I dessa ådror pulserade blod och jag uppfattade att Herren sade: ”Detta är mitt blodomlopp som omfamnar hela världen. Det har utgått ifrån Jerusalem till alla människors frälsning, en frälsning som skall fullbordas i Jerusalem. Du skall kalla Guds folk till bön för människors frälsning i Sverige.”


När jag kom hem samlade jag några kända böneledare i vårt land och berättade vad jag sett och hört från Herren. Då de sanktionerat detta initierade vi bönekampanjen BÖN2000 i Sverige i samband med millennieskiftet. Några böneteam reste med ”bönefacklor” från plats till plats genom landet.


Profetiska tilltal 2014

Strax före nyår 2013-14 fick jag en känsla av att 2014 skulle föra med sig något speciellt. Så en tidig morgon i mars 2014 vaknade jag med följande ord i mitt inre: ”Det har nu gått 40 år sedan Guds folk i Sverige berördes av den karismatiska väckelsen!” När jag reflekterade över det en kort stund, konstaterade jag att kristenheten i Sverige försvagats i andligt avseende under dessa år. Det har i långa stycken varit som en andlig ökenvandring, vilket inte betyder att människor inte blivit frälsta, helade och välsignade under denna tid. Guds Ande har bevisligen verkat på olika sätt. Men Gud vill att Hans barn ska få uppleva någonting som är ännu bättre.


Samma morgon i mars uppfattade jag att Herren sade: ”Nu är det tid för mitt folk att omvända sig från sina avgudar och sin andliga ljumhet. Jag vill ännu en gång utgjuta min Ande över dem som törstar efter mig.” Jag har inte kunnat släppa det jag hörde, och min bön sedan dess är: ”Gud, tänd väckelsens eld ännu en gång i ditt folk i Sverige!” Om vi, Guds folk idag, ödmjukar oss, vänder om till Herren och ber om Hans ingripande är jag övertygad om att Gud vill komma över oss med en andeutgjutelse som är starkare än någon tidigare sådan. Jag tycker mig höra ”bruset av regn” i Sverige. (1 Kung. 18:41f.).


Åren 2014-15 skedde ovanliga händelser som kan ha varit markeringar till ett paradigmskifte i den andliga världen. Under dessa två år visade sig fyra mån- och solförmörkelser (en s k tetrad vilket är mycket ovanligt). Fenomenet var unikt därigenom att förmörkelserna inträffade vid bibliska högtider - Påsken på våren och det judiska nyåret och Lövhyddohögtiden på hösten. Enligt judisk tradition är sådana tecken i samband med högtiderna en varningssignal, för både judar och hedningar. (1 Mos.1:14)


En annan markering var den stora branden i Västmanland mitt i sommaren 2014, som var en av de svåraste och mest allvarliga skogsbränderna i Sverige i modern tid. ”Sverige skakas”, löd en rubrik i Expressen, och det skakade verkligen om i vårt samhälle.


Söndagen den 9 september 2014 röstade svenska folket fram en ny regering, som blev en minoritetsregering bestående av Socialdemokrater och Miljöpartister. Vid riksdagens öppnande, den 3 oktober, läste statsminister Stefan Löfven (S) upp sin första regeringsförklaring och hade som första punkt att snarast möjligt erkänna en palestinsk stat. Beskedet tillkännagavs utan någon debatt, varken i riksdagen eller i utrikesutskottet, där ett sådant viktigt ärende borde ha förankrats. När tillkännagivandet röstades igenom den 30 oktober hade det heller inte beretts i Utrikesnämnden, ett förfarande som skulle kunna vara en kabinettsfråga. Detta har sedan dess varit till allvarlig skada för Sverige och våra politiska relationer med Israel i enlighet med 1 Mos.12:1-3.


Under 2014 ökade flyktingströmmen till Sverige. Från att ha tagit emot cirka 15 000 syrianer under hela 2013 tog vi emot lika många under första halvåret 2014, och vid årets slut hade vi tagit emot 81 300 asylsökande. I slutet av 2015 kom det 10 000 flyktingar varje vecka, och 2016 hade 162 000 flyktingar blivit registrerade, varav 71 000 var ensamkommande barn mellan 7 och 18 år, övervägande pojkar.


Ökningen av flyktingar till Sverige mellan 2014 och 2015 var 100 procent. Konsekvenserna av detta har samhället känt av på ett mycket påtagligt sätt med ökande problem i skolorna, pressad ekonomi i kommuner, ökad gängkriminalitet, brutala våldtäkter och dödligt våld.


Nordic Summit 2015

2015 var jag en av talarna i den Nordiska konferensen Nordic Summit i Citykyrkan som hade temat: ”Guds plan för upprättelse – Nycklar till vår nordiska framtid”. En röd tråd genom konferensen var de nordiska ländernas roll och kallelse i den yttersta tiden. Särskilt betonades vikten av att stå i gapet för sin nation. Prästen Hans Weichbrodt hade ett starkt budskap på lördagskvällen och sade bland annat: ”Det finns en inbjudan från Gud att det nu är tid att vända om. Vi går mot en fruktbärande tid, men vi bör vara medvetna om att det kommer att ske mitt i stormen och inte i en lugn ankdamm.”


En profetisk syn för Nordens länder

I april året därpå medverkade jag i en uppföljande Nordisk konferens i Citykyrkan, med temat: “Rustad till allt gott verk”. I inbjudan stod: ”Tiden har kommit då de andliga tjänstegåvornas struktur, funktion och samverkan måste vitaliseras genom en djupgående enhet i bön och lovsång bland Guds folk, som gemensamt tar ansvar för sina städer och vårt land, samt börjar bygga på Herrens hus och inte våra egna (Hagg. 2:1). Förmågan till gemensamt ansvar genom relevant och medveten strategisk bön kommer att bli avgörande för Guds folk framöver. Där bröder endräktigt bor tillsammans, vill Herren ge välsignelse till evig tid (Ps.133).”


I ett av mötena hade jag en syn där jag satt längst ner i kyrkan under lovsången. Jag såg de nordiska flaggorna framme på podiet med deras färger, gult, blått, mörkrött, ljusrött och vitt. Plötsligt tycktes flaggorna försvinna och jag såg bara deras färger som smälte samman och bildade ett underbart mönster. Då påmindes jag om de prästkläder som Mose skulle göra åt Aron och hans söner och jag slog upp Bibeln i 2 Mos. 28:2ff. Där såg jag att det var samma färger i prästkläderna som jag just hade sett i min syn, och jag upplevde hur Herrens sade (ungefär): ”Dessa prästkläder vill jag ikläda er, ni som är från Norden, till att vara förebedjare för era länder. Detta är den gemensamma prästtjänst som jag vill att ni ska ikläda er i Norden.” Jag kände en helighet omkring mig där jag stod inför Herren i tillbedjan en lång stund. Vid ett av kvällsmötena vittnade jag om min upplevelse och deltagarna från de nordiska länderna gav respons med handklappning och hallelujarop.


Tyvärr blev det ingen uppföljning från konferensens ledarskap, vilket det borde ha blivit menar jag, särskilt som vår målsättning för konferensen var att fokusera på den speciella situation och de profetiska och faktiska utmaningar som Sverige står inför.


Den Nordiska Bönekonferensen 2020

Med den målsättningen borde vi ha följt upp det som jag uppfattade var från Herren. Jag har burit denna syn inom mig sedan dess, och jag tror att det är något som ännu är oförlöst i andevärlden. Kanske tiden har kommit att ta tag i detta på ett mer konkret sätt nu och som kan få sitt gensvar i den planerade Nordiska Bönekonferensen den 13-15 mars 2020.

Det andliga och sociala läget i Sverige är mycket kritiskt. Det är samtidigt min övertygelse att Herren inte gett upp när det gäller Sverige och Norden. Vi behöver be och ropa till Gud om ett mäktigt ingripande i vårt land och i Norden till hans Namns förhärligande och människors frälsning.


Jag ser två orsaker som kallar oss till Nordisk Bönekonferens 2020: Dels har Herren kallat på Guds folk vid flera tillfällen de senaste 38 åren att vi ska ödmjuka oss, söka Hans ansikte och omvända oss från våra egna vägar. Dels att tiden är inne för en andlig skördetid i de nordiska länderna.


Claes-Göran Bergstrand Pastor och böneledare Stockholm den 18 november 2019

Under Nordisk Bönekonferens 2020 kommer vi att gensvara inför Herren på den profetiska syn och det tilltal om prästkläderna som Claes-Göran Bergstrand fick 2015.



#ClaesGöranBergstrand #LarsEnarson #Sverige #Israel #Sverige714 #bön #kristendom #Väckelse #Watchman #svpol #polisen #konsensuskultur #Solnahallen #Stockholm #Norge #Finland #Danmark #BirgerSkoglund #LennartTorebring #StefanJernsand #KennethWitick #NordensKallelsestund

1010 visningar

Stöd Sverige 7:14

SWISH 070-551 6965

BG 609-2316 TWI Skandinavien

Copyright © 2019