Sök
  • Johannes Enarson

Replik till Joakim Lundqvist om ”främlingen som bor ibland er”

Uppdaterad: feb 4

Följande artikel var en replik till pastor Joakim Lundqvists senaste ledarkrönika om invandring i Världen idag. Den togs inte in, men istället publicerades en annan debattartikel jag skrev om massinvandring som i skrivande stund är en av de mest lästa artiklarna på Världen idags hemsida. Det är dock viktigt att kristna kan få information om de bibliska faktafel som förekom i Lundqvists artikel. Därför publicerar vi repliken till Lundqvist här.



Replik till Joakim Lundqvist om ”främlingen som bor ibland er”


Livets Ords pastor Joakim Lundqvist skrev nyligen en ledarkrönika om den ”infekterade debatten” över invandring och hur vi som kristna bör positionera oss. Med utgång från Bibeln gick han till starkt försvar för invandrare och för en universalistisk människosyn samtidigt som artikeln uppmanar till assimilation och att underordna sig lagen dit man kommer.


Främlingen

Lundqvist förklarar att verserna i Bibeln om ”främlingen” borde göra den kristna grundinställningen helt glasklar och menar att “Inte en enda av dessa verser uttrycker sig exkluderande eller nedsättande gentemot den kategorin. Tvärtom betonar de att dessa människor ska behandlas på samma sätt som judarna själva.”


Detta stämmer inte. Det är helt sant att majoriteten av texterna “uppmanar till extra barmhärtighet gentemot dem och deras utsatta läge i sitt nya samhälle.” Men det är en allvarlig överdrift att Bibeln aldrig talar negativt om främlingen eller att han alltid skall behandlas exakt lika som infödda.


I den långa listan av fruktansvärda förbannelser över nationen som vänt Gud ryggen säger Gud: “Främlingen som bor hos dig ska höja sig över dig allt högre och högre, men du ska sjunka ner allt djupare och djupare...Han ska bli huvudet och du ska bli svansen” (5 Mos 28:43–44). Är det möjligt att många i det avkristnade Sverige känner igen sig i denna dom idag?


Det är inte heller korrekt att främlingen alltid “behandlas på samma sätt” i den bibliska lagstiftningen (t ex 2 Mos. 12:48, 5 Mos. 14:21, 3 Mos. 23:42). Viktigt är att kungen inte få vara en främling (5 Mos. 17:15). Om man använder Guds lag som inspiration behöver man vara mer noggrann och även se hur det judiska folket använt lagarna i praktiken.


Moseböckerna, den bibliska lagstiftningen i handskrivna Skriftrullar (bild: envato stock)

P.g.a. nyanserna i verserna utvecklade Israels domare en status av “proselyter” med fler skyldigheter och rättigheter. Redan i det tredje århundradet f vt översätter den grekiska Septuagintan vissa hebreiska verser om främlingen som “proselyter” och andra inte. Nya testamentet erkänner på en rad olika sätt denna proselytstatus och proselyter räknas juridiskt som del av den judiska nationen (se t ex hur proselyter nämns i Apostlagärningarna, samt Gal. 5:3, 1 Kor. 7:18).


Kort sagt, främlingen har inte samma skyldigheter eller rättigheter som den infödde om han inte blir proselyt. Bland de lagar som gäller främlingar (inte proselyter) ska ingen partiskhet ske i rätten utan "samma lag" gäller för den infödde såväl som för främlingen. Samtidigt är det en förbannelse på nationell nivå om ”främlingen som bor ibland er” blir huvudet och du blir svansen (5 Mos 28:43).


Jag håller med om att det är positivt om ett land inspireras utav Guds ord och lagar. “Ni [Israel] ska hålla och följa dem, och det ska tillräknas er som vishet och förstånd av andra folk. När de får höra om alla dessa lagar ska de säga: ‘Detta stora folk är verkligen ett vist och förståndigt folk!’” (5 Mos. 4:6). Det är denna princip som efter Reformationen bidrog till stora framgångar för länder i Väst.


Men det är viktigt att påpeka att kristna inte rakt av kan jämföra främlingens situation i det teokratiska Israel med en svensk kontext om Sverige samtidigt eftersträvar att vara ett mångkulturellt eller sekulärt samhälle. Förväntningarna på främlingen blir då helt annorlunda än i Bibeln.


Ultrauniversalism

Jag gläder mig över att pastor Lundqvist ofta uttrycker sitt stöd för det judiska folket och landet Israel. Men det blir ologiskt om man som kristen tar det judiska folkets bibliska nationalism på allvar – både teologiskt och politiskt – men samtidigt förnekar detta för sin egen nation.


Lundqvist skriver, “Jag kommer aldrig att kunna bli vare sig arab, afrikan eller asiat, även om jag försökte.” Bara meningar senare skriver han, “På samma sätt som man kan välja att bli kristen, måste man kunna välja att bli svensk.”


Säkert menar Lundqvist något mer nyanserat men det är just denna typ av ensidig argumentation som börjar uppröra vanliga svenskar. Bland den växande extremhögern som inte längre tolererar denna brist på logik börjar man förkasta tron på "alla människors lika värde" vilket härstammar från Bibeln. Varför? Därför att 1 Mosebok 1:27 missbrukas i Sverige, inte bara inom politiken utan även i kyrkan, ofta för att försvara politisk globalism. Här bär kyrkan en skuld.


Att alla människor har lika värde betyder inte att alla är likadana och har samma kallelse. Den judiska Bibeln, inklusive Nya testamentet, propagerar konsekvent budskapet: lika värde – och olika kallelser och ansvar på individer, män, kvinnor, familjer, stammar och även nationer. Det är en obekväm sanning som imperialistiska ideologier avskyr – vare sig de är liberala, marxistiska, eller katolska.


Kristen teologi har ofta haft svårt för unika nationella kallelser. Redan på andra århundradet började kristna apologeter att ofta tala i etniska termer för att bilda en ny kristen identitet, kristna som ett nytt etnos, det nya gudsfolket. I denna typ av argument, som blev en viktig del i ersättningsteologin, är kristen identitet ett nytt människosläkte, en ny universell ras som överskrider gamla etniciteter likt jude och grek. Paulus ord förvrängdes: ”Därför är ingen längre jude eller grek, slav eller fri, man eller kvinna. Alla är ni ett i Kristus Jesus” (Gal. 3:28). Upphör då kön i Kristus?


Som både Sven Nilsson och Torbjörn Aronson varsamt lyft fram i Världen Idag finns det en positiv nationalism som motsats till globalism. Denna nationalism är främst artikulerad idag av den ortodoxa juden Yoram Hazony. Han är filosof, bibelforskare, politisk teoretiker och en av Israels ledande tänkare. Hazonys tes är i kort att politiken fungerar bättre (inte perfekt) med självständiga nationer än med universalistiska, imperialistiska idéer. Nationen har aldrig varit etniskt homogen utan bygger på människans naturliga band av ömsesidig lojalitet och ett gemensamt arv.


Yoram Hazony (bild: Danube Institute/Youtube)

I historien var det Bibeln som först gav nationalismen till världen genom Israel med dess definierade gränser och lagstiftning. Romersk-katolska kyrkan tog tyvärr över romarrikets imperialistiska idéer. Men Bibelns politik inspirerade igen efter reformationen vilket gav oss moderna nationalstater. Efter världskrigen skyllde vänstern allt på nationalismen och har alltsedan dess arbetat på att montera ner nationalstaten. Yoram är tydlig med att nazismen inte var en nationalistisk utan en imperialistisk ideologi som ville vara hela “jordens härskarinna” och förgöra all nationell självständighet.


Hazony anser det självklart att länder skall hjälpa varandra och vara ett ljus för varandra. Men han undrar om Tyskland tappat fattningen när man verkar vilja dränka det egna landet i massinvandring. I sådant fall borde man läsa Bibeln igen, menar Hazony. Man undrar vad han skulle säga om Sverige vars invandring per capita är ännu högre än Tysklands.


Nyekumenik

Hur har Joakims politik kommit så långt ifrån andan av den väckelse som startade Livets Ord då Ulf Ekman viftade med svenska flaggan och predikade frimodigt mot socialismens ande? Var det den nya ekumeniken som förvandlade allt? Det är svårt att hålla den gamla linjen och samtidigt vara en del av Sveriges Kristna Råd med dess arbete för Charta Oecumenica. Historiskt har Romersk-katolska kyrkan varit det tydligaste uttrycket för en kristen imperialism. Idag talar Romersk-katolska kyrkan om gränser som synd, påven propagerar för supranationell kontroll och profilerar tydligt i globalistiska initiativ som FN:s Agenda 2030.


Ulf Ekman välsignas av Joakim Lundqvist inför konverteringen till Romersk-katolska kyrkan.

Nyekumeniken handlar om starka andliga krafter, både kyrkopolitiskt och politiskt. Jag menar att så länge kristna ledare som pastor Lundqvist hävdar att Ulf Ekman var ledd av Guds Ande att konvertera till Romersk-katolska kyrkan har man inte gjort upp med nyekumeniken och dess politiska anda. Den andan strävar åt motsatt håll än stöd för Israel, Sverige och vad Bibeln lär om nationer.


Naturligtvis vill vi hjälpa främmande folk i nöd och om man bjuder in människor måste man ta ansvar för dem. Men med den politiska universalism som Lundqvists artikel underblåser har nationen redan för länge sedan passerat gränsen av förmåga att rättvist hjälpa andra nationer – även om man vill. Det är en tragedi och ett faktum.


Johannes Enarson

teologistuderande


#Sverige714 #svpol #invandring #kristendom #ekumenik #sverigedemokraterna #globalism #nationalism #joakimlundqvist #debatt

0 visningar

Stöd Sverige 7:14

SWISH 070-551 6965

BG 609-2316 TWI Skandinavien

Copyright © 2019